Kollektivet slår tillbaka!

De långa resorna till bortamatcherna var ett stort orosmoln för oss inför årets serie. Protester och nya förslag föll inte i god jord hos Svenska Fotbollsförbundet utan det var bara att bita i det sura äpplet.

Med facit i hand så blev det sura ett riktigt sött och gott äpple, hittills i alla fall. Statistik ljuger inte, 20 poäng borta av 24 och ingen förlust är imponerande. För att spä på det lite är ju målkvoten inte fy skam heller, 13-4. Detta är skillnaden mot tidigare år, synd bara att siffrorna visar detsamma i hemmamatcherna. Kanske ligger det något i vad Bill lite skämtsamt sa att kanske vi skulle ta bussen till hemmamatcherna också.

Just bussen är ett kapitel för sig själv. Igår började matchen mot Mjölby just i nämnda fortskaffningsmedel. Gemenskapen och laddningen får sig en kick genom att alla känner en tillhörighet i kollektivet. En film tillsammans med lite sömn axel mot axel som bryts med ett stopp utanför Vetlanda. Pasta och köttfärssås höjer energin samtidigt som Patrik och Robin visar en ny sida. Båda har fobi över snyltande änder och till kamraternas stora glädje förlorar kampen mot honfåglarna. Trots regn och tunga skyar höjs nivån och laddningen under färden. Rutinerade Conde konstaterade att det kommer ljusna upp och så blev det. Pär satt i sina egna tankar och såg drömmande ut genom fönstret som presenterade ett koppel av golfbanor, tänk att få svinga en klubba. I bakre leden steg ljudnivån när dunka dunka musiken sprängde ljudvallarna och med en tacksam blick kunde främre delen av bussen bestående av övre medelåldern konstatera att vi var framme. Nu var det match!

Efter att åkt med på några bortamatcher så har jag en fundering till nytänkande. När vi spelar hemma kanske laget skulle samlas tidigare. Äta något ihop och umgås allt för att få fram den kollektiva samman svetsningen.

Matchen då? Ja efter 4 minuter trodde jag och alla andra att det här blir lätt, efter 15 trodde jag det var kört. Sedan kom 28 ljuvliga minuter med en vändning som går i kollektivets tecken. Vid 2-1 gick PG förbi mig, han konstaterade kallt: -Trots det här är jag inte orolig. Kvarten senare var han sannspådd. En strålande prestation av LAGET IFK Berga.

 Domedagsrubrikerna som låg i tidningarnas pressar efter att Jocke Lantz lämnat oss stoppades. Detta fick Tommy att med glimten i ögat skicka till alla negativa tongångar en hälsning, vem ”fan” är Jocke Lantz?

Just Tommy var på hugget och ville sätta igång segersången vilket saboterades av Tobias som dröjde sig kvar med några Mjölby spelare. Detta föranledde en syrlig kommentar.

-”Är det inte lika bra att han skriver på för Mjölby”?  Svaret kom snabbt:

-”Jag försökte ju bara värva en målvakt”!

Hemresan blev lång och ljudlig men oerhört nöjd dock en aning lomhörd klev jag av på Bergavik. En lång dag tillsammans med ett skönt gäng var till ända, stunderna kommer och går men minnena består.

Till sist önskar jag Jocke Lantz lycka till i Öster, sedan ses vi väl på Bergavik 2013?