Fotboll på en annan nivå!
I går var jag på ena sidan 60 idag på andra sidan men hur
eller hur det är ingen skillnad. Åldern har ingen betydelse utan det är det som
är innanför pannbenet som styr allt. Där mina vänner är jag fortfarande 25.
Om man nu skall fira att man blir ett år äldre och även
fyller jämt så får det bli något extra. I mitt fall blev det en resa till
historisk mark, Liverpool. Lämnade i torsdag ett kallt och ymnigt snöande
Göteborg för att efter ett par timmar landa i ett +8 graders underbart vårväder
i fiendeland Manchester. Tänk att gå i shorts i mitten av januari, ja inte jag
men många andra. En snabb bussresa så var jag då i denna historiska stad utan
även i fotbollens Mecka. Ni som inte varit där åk dit. Det finns så mycket att
se, göra och uppleva.
The Beatlles History |
Mathew Street. |
Bara känslan att gå på Matthew street med Caverrn club
och insupa atmosfären från The Beatles eran. Gå in på ”Flannagans” och ta en
pint i godan ro, sakta masa sig ner till Albert Dock för att se alla historiska
byggnader. Tjugotvå trappsteg ner så var man i museet The Beatles History, en färd tillbaka på 40 år. Minnena och musiken bara flödade längs väggarna som om
tiden hade stått still.
Liverpool är en stad i nydaning där gammal bebyggelse
växlas med modern arkitektur. Bakom varje hörn kom nya överraskningar. Man
behöver inte vara religiös för att besöka Liverpool Cathredal men det är värt
var minut. En byggnad som det tog 74 år att färdigställa och är i dess storlek
en enorm byggnad.
Engelsmän är ett trevligt folk som är lätta att umgås med
men i denna landsändan är dialekten lite speciell men charmig.
Språkförväxlingar fanns men som tur var för en halvt om halvt döv 60 åring så
hade man med skärpta ungar. Förutom Öl och Taxi så var det ungefär samma priser
som här hemma men just Taxin utmärkte sig. Tänk er att ni åker från Bergavik
till Baronen och sedan vidare till Berga Centrum för en kostnad av 55 kronor så
har ni perspektivet. Eller varför inte en liter fin Whiskey för 150:-.
Huvudmålet för resan var givetvis Anfield och matchen
mellan Liverpool – Aston Villa. Matchen i sig var väl ingen höjdare men det var
inte långt ifrån tårarna när publiken stämde in med ” You will never walk
alone”. Dess för innan hade jag försökt ta mig fram bland tusentals supportrar
för att se spelarnas ankomst till arenan utan att lyckas. Just publiktrycket
visade oss hur långt efter vi är i Sverige. För oss är fotboll kultur för dom
är det liv eller död. När LFC spelade som sämst ökade hejaramsorna, sången och
trycket så till den milda grad att jag trots med 30% nedsatt hörsel på höger
öra näst intill var tvungen att hålla för öronen. Sonen helfrälst Manchester United
fans var mycket impad och sa att det inte kunde bli bättre än så här. Inget
buande här inte utan bara passion och delaktighet. Detta var en upplevelse som
blir svår att överträffa, 44672 röster ringer fortfarande i mina öron. Glenn
Strömberg sa vid ett tillfälle att det finns ingen arena som slår Anfield när
det gäller publiktryck, kan bara instämma. Har varit och sett Arsenal, Chelsea
och Tottenham, rena kyrkogården mot Anfield. Det är kultur på högsta nivå och
ett himmelrike för en fotbollsnörd. Detta var min 9:e Englandsresa och nu börjar planeringen för nästa.
En och annan smooth Beer slank ner på puben och fulländade hela resan. Att vi sedan på färden hem mot Sverige stannade upp i Manchester och besökte Old Trafford är en annan historia som förhoppningsvis är preskriberad om något år. Vad gör man inte för sina barn även om det är fiendeland.
Nu får man återgå till verkligheten igen, 5-7000 på
Guldfågeln. Trots detta får man inte jämföra utan se till verkligheten men
trots allt så ser man vad som saknas och hur mycket vi har att lära när det
gäller läktarkultur. I England såg vi inte ett enda polisingripande eller
överförfriskad supporter trots att försäljning av öl fanns utanför. Vågar inte tänka
på om det varit i Sverige, här kan man ju tydligen inte spela en träningsmatch
utan kravaller.
Försökte hänga med så gott som det gick över vad som
händer och sker på IFK Berga fronten. Såg att en meriterad mittback från OAIK
var på gång. Bra förstärkning men vän av ordningen ställer sig dock undrande,
hur många mittbackar skall vi ha. Börjar likna 2013 med överskott i en lagdel.
Har fullt förtroende för dem vi redan har som skulle klara det alldeles
utmärkt.
Kvarstår på önskelistan en målvakt till och en targetplayer
samt en ledargestalt. Detta skulle göra en redan stark trupp väl förberedd men
jag vet ju att det skall bantas för att inte bli lika stor som 2013.
Skall bli kul att gå ner på en träning igen och uppleva
upptrappningen inför tvåan.
Till dess ha det!