Fotboll på en annan nivå!

I går var jag på ena sidan 60 idag på andra sidan men hur eller hur det är ingen skillnad. Åldern har ingen betydelse utan det är det som är innanför pannbenet som styr allt. Där mina vänner är jag fortfarande 25.

Om man nu skall fira att man blir ett år äldre och även fyller jämt så får det bli något extra. I mitt fall blev det en resa till historisk mark, Liverpool. Lämnade i torsdag ett kallt och ymnigt snöande Göteborg för att efter ett par timmar landa i ett +8 graders underbart vårväder i fiendeland Manchester. Tänk att gå i shorts i mitten av januari, ja inte jag men många andra. En snabb bussresa så var jag då i denna historiska stad utan även i fotbollens Mecka. Ni som inte varit där åk dit. Det finns så mycket att se, göra och uppleva.

The Beatlles History

Mathew Street.

Bara känslan att gå på Matthew street med Caverrn club och insupa atmosfären från The Beatles eran. Gå in på ”Flannagans” och ta en pint i godan ro, sakta masa sig ner till Albert Dock för att se alla historiska byggnader. Tjugotvå trappsteg ner så var man i museet The Beatles History, en färd tillbaka på 40 år. Minnena och musiken bara flödade längs väggarna som om tiden hade stått still.

Liverpool är en stad i nydaning där gammal bebyggelse växlas med modern arkitektur. Bakom varje hörn kom nya överraskningar. Man behöver inte vara religiös för att besöka Liverpool Cathredal men det är värt var minut. En byggnad som det tog 74 år att färdigställa och är i dess storlek en enorm byggnad.

Engelsmän är ett trevligt folk som är lätta att umgås med men i denna landsändan är dialekten lite speciell men charmig. Språkförväxlingar fanns men som tur var för en halvt om halvt döv 60 åring så hade man med skärpta ungar. Förutom Öl och Taxi så var det ungefär samma priser som här hemma men just Taxin utmärkte sig. Tänk er att ni åker från Bergavik till Baronen och sedan vidare till Berga Centrum för en kostnad av 55 kronor så har ni perspektivet. Eller varför inte en liter fin Whiskey för 150:-.

Huvudmålet för resan var givetvis Anfield och matchen mellan Liverpool – Aston Villa. Matchen i sig var väl ingen höjdare men det var inte långt ifrån tårarna när publiken stämde in med ” You will never walk alone”. Dess för innan hade jag försökt ta mig fram bland tusentals supportrar för att se spelarnas ankomst till arenan utan att lyckas. Just publiktrycket visade oss hur långt efter vi är i Sverige. För oss är fotboll kultur för dom är det liv eller död. När LFC spelade som sämst ökade hejaramsorna, sången och trycket så till den milda grad att jag trots med 30% nedsatt hörsel på höger öra näst intill var tvungen att hålla för öronen. Sonen helfrälst Manchester United fans var mycket impad och sa att det inte kunde bli bättre än så här. Inget buande här inte utan bara passion och delaktighet. Detta var en upplevelse som blir svår att överträffa, 44672 röster ringer fortfarande i mina öron. Glenn Strömberg sa vid ett tillfälle att det finns ingen arena som slår Anfield när det gäller publiktryck, kan bara instämma. Har varit och sett Arsenal, Chelsea och Tottenham, rena kyrkogården mot Anfield. Det är kultur på högsta nivå och ett himmelrike för en fotbollsnörd. Detta var min 9:e Englandsresa och nu börjar planeringen för nästa.

En och annan smooth Beer slank ner på puben och fulländade hela resan. Att vi sedan på färden hem mot Sverige stannade upp i Manchester och besökte Old Trafford är en annan historia som förhoppningsvis är preskriberad om något år. Vad gör man inte för sina barn även om det är fiendeland.

Nu får man återgå till verkligheten igen, 5-7000 på Guldfågeln. Trots detta får man inte jämföra utan se till verkligheten men trots allt så ser man vad som saknas och hur mycket vi har att lära när det gäller läktarkultur. I England såg vi inte ett enda polisingripande eller överförfriskad supporter trots att försäljning av öl fanns utanför. Vågar inte tänka på om det varit i Sverige, här kan man ju tydligen inte spela en träningsmatch utan kravaller.

Försökte hänga med så gott som det gick över vad som händer och sker på IFK Berga fronten. Såg att en meriterad mittback från OAIK var på gång. Bra förstärkning men vän av ordningen ställer sig dock undrande, hur många mittbackar skall vi ha. Börjar likna 2013 med överskott i en lagdel. Har fullt förtroende för dem vi redan har som skulle klara det alldeles utmärkt.

Kvarstår på önskelistan en målvakt till och en targetplayer samt en ledargestalt. Detta skulle göra en redan stark trupp väl förberedd men jag vet ju att det skall bantas för att inte bli lika stor som 2013.

Skall bli kul att gå ner på en träning igen och uppleva upptrappningen inför tvåan.

Till dess ha det!