Så var den då över, premiären med stort P. Allt slit på träningsplaner och gym var nu över och äntligen skulle kalvarna få komma ut på grönbete. Först skulle dock platsen för slagfältet putsas och ansas för att ge alla en fin inramning och nu kom några mörka moln farande. Ja inte dom i skyn eftersom dom aldrig nådde ut till vackra Bergaviks strandkant utan dom som av oro märktes ett par timmar innan match.

De kritade linjerna hade regnat bort under natten och var så gott som osynliga, skulle kommunen hinna i tid eller skulle vi som på den gamla tiden få märka upp
planen med koner?

Skulle ordförande koppla musikanläggningen utan brandrisk i år? Förra året var pulversläckaren nära.

Tränare G:sson upptäckte med sitt kritiska öga att ena målet var högre på ena sidan än den andra, skulle vi få ihop det?

En assisterande domare från andra sidan bron saknades, skulle han hinna i tid?

Det var inte bara spelarna som visade nervositet men likt matchen löste sig allt och vi kunde nöjda vandra hem. Tre poäng och en fungerande musikanläggning utan brandkårsutryckning.

Ett av de stora nöjena med en fotbollsmatch är att se och lyssna på publiken. Fotboll är ett sätt att umgås och träffas.

Några småkillar diskuterade om dom skulle välja en korv eller en dricka. Den lille smålänningen hade svårt att välja. En grupp blåluvade herrar hade i första halvlek en analys över Kalmar FF. Två tjejer diskuterade om vem av spelarna som var sötast, vad dom kom fram till håller jag för mig själv. Två damer diskuterade ”Lets Dance” som tydligen var fredagsnöjet. Fotboll då, jo en del kommentarer fanns ju. Lika många åskådare lika många Nanne Bergstrand men det är ju tjusningen med fotbollen.

Dock var en del av publiken sig lik, terassgänget. Som vanligt gick Ordförande 9 km fram och åter, analyserna haglade. Dock var BloggarBill ovanligt tyst men rynkorna i pannan visade på ett oroligt inre. När sedan slutsignalen kom så hördes en befriande suck från hela gänget. Förmodligen var den för dagen eminente speakern Calle Holm lite rörd eftersom talet brast och snubblade i slutet. Var det någon mer än jag som hörde den nya versionen av Bergalåten, rapp eller hack?

Trots en del besvär på och vid sidan om planen var premiären över. Alla våra Bergakillar får godkänt efter vinsten som togs under höga krav och hård press. Jocke stor härförare i bakre leden, ”Tjappe” i gammalt slag visade skönt lir och giftighet framför mål och sist men inte minst stod Berg säker i målet med en del paradnummer.

Skön läsning på måndag i tidningarna, tack killar och funktionärer för tre viktiga poäng. Nu kan vi med tillförsikt se fram mot fortsättningen.

Gullringen nästa!