Jag blir så trött!

Idrotten fostrar och förbrödrar sägs det, jovisst är det så för den stora massan såväl på som vid sidan om planen. Så finns det dom där som inte har normal blockering i hjärnsubstansen. Ibland är det ju till och med att två hjärnceller är en för mycket eftersom dom allt som ofta kommer i kollision. Över hela världen ( förutom i Italien ) har huliganismen minskat och oroligheterna på arenorna lyser med sin frånvaro. I England huliganernas födelseland har barnfamiljer och riktiga fotbollssuportrar tagit över. Visst förekommer det bråk utanför arenorna men inte alls i den utsträckning som tidigare.

Här hemma i Sverige eller skall man säga Stockholm går trenden i motsatt riktning. Senast i Södertälje med skadade domare och bollkallar. De tre stora klubbarna dras med en kriminell svans som inte drar sig för något. Kanske är det dags att sluta kalla dem nollåttor och istället benämna dom som dom är, enbart nollor.

Vad kan man då göra, vad har England gjort? Här är några åtgärdsförslag:

• Fler kamror på och utanför, använd bilderna som bevis.




• Höj straffen, civilrätt och livstids avstängning från all idrott!




• Offentliggör alla med bild utanför arenan.




• Tomma läktare där klackarna normalt står.

Listan kan nog göras lång så fyll gärna i via inlägg men det vesäntliga är att vi fotbollsälskare tar tillbaka vår idrott. Om inte polis, myndigheter och klubbar kan så måste övrig publik på ett kraftfullt sätt markera mot dessa ligister. Annars dör fotbollen.

Ilska kan vara positiv om man vänder den. Att förlora för att man underpresterar är ett exempel där man skall ta fram sin ilska och visa jävla anamma. Vi har förhoppningsvis lagt förra matchen till handlingarna och förvandlar den ilskan till ett segervapen mot Saxemara på lördag.

Ett gott tecken var B-Lagets match mot Lindsdal, förvisso ett svagt motstånd men segern var förkrossande Det fanns en gnista av revansch och upprättelse vilket vi nu tar med oss ned till Blekingeland för att sedan på kvällskvisten ha med oss ett gott humör till Bergavik. Det är ju Valborg, elden kommer skina över ållotteri och chokladhjulet som aldrig förr.

Till sist måste jag trycka på den fina publiksiffran vi hade sist. 414 plus alla ungdomar gör att det förmodligen var över 500 på Bergavik. Det visar att för många så glöder Bergahjärtat, vi är stans andra största lag om man ser på publikstödet, härligt!